Italienska för raw foodare

När jag återvände till ämnet Sarma i ett av förra veckans inlägg kom på att jag utlovat fler restaurangtips för raw food-intresserade. När jag första gången skrev om Sarma och restaurangen Pure Food and Wine (här) hävdade jag ju att det här faktiskt inte är världens bästa raw food-restaurang. I mitt tycke, och baserat på ett ynka besök. Vi hade en jättemysig kväll och det var en enda komponent som var mindre lyckad (hampaburgaren), för att inte nämna det sorgliga faktumet att jag tyvärr inte besökt alla världens raw ställen (än =)), så ni ser hur illa underbyggt det påståendet är. Det skrevs å andra sidan inte för att racka ner på P F & W – jag går gärna dit både frukost, lunch och middag om jag får möjlighet – utan för att visa lite på andra fantastiska ställen. Ni som läste det inlägget minns kanske att jag hade svårt att välja en favvis utan yrkade på två. Desert på Grezzo

En av dessa är ämnet för dagen. Vi besökte denna lilla gemytliga restaurang för snart ett år sen (innan jag började blogga) då vi, bilvägrare som vi (jag) är luffade kollektivt runt Nordöstra USA. Via härliga Cape Cod och för-fantastiska-för-ord Maine (och en lyxnatt på Hilton i Providence; mitt livs skönaste säng!) stannade vi före resans slutmål NYC några dagar i Boston. Och nu vet ni säkert vart jag är på väg: Alissa Cohens Grezzo.Grezzo

Vi hade en helt fantastisk måltid i Bostons italienska kvarter North End (Grezzo: Italian for raw): vi åt gott, drack gott och gladdes åt att vi hade planeringssinne nog att boka bord över en månad i förväg. Denna lördagkväll, som säkert många andra, var det många raw-sugna som fick vända i dörren. Det är kanske tur att ännu ett Grezzo är planerat: om än inte i Boston så i en annan Massachusetsstad; Newburyport. Perfekt, då kan vi besöka den på vägen till Maine nästa gång vi ska (för vi ska) dit. När det nu blir…

Jag tror mig fortfarande hitta i menyn på hemsidan exakt vad vi åt: Till förrätt åt Olof Gnocchi carbonara (house-made dumplings, creamy rawmesan and fresh English peas with pea shoots and crispy eggplant) och jag åt Grezzo sliders (house-made patties on vine-ripened tomato, pommes frites and pickles, creamy ”bleu cheese” dressed hydroponic watercress).

Mushroom tart

Som huvudrätt valde O det som ses på foto direkt ovan, på menyn kallad Land and Sea (locally harvested maitake, yellow oyster, black trumpet, hedgehog and honshimeji mushrooms. Smooth lemon ricotta, dulse and Maine coast kelp). Jag åt Native Tomato Ravioli (house-made black olive boursin, mint, fennel fronds, flat leaf parsley and truffle).

Vi drack drinkar också. Jag har för mig att jag vågade mig på någon av de sake-baserade och att O valde ekoöl, men det var ju ett tag sen. Och efterrätten sen, kronan på verket definitivt! Olofs syns på det översta fotot. Jag minns inte exakt vad den hette, medan min egen är tydligt etsad i minnet: Rich brownie sundae (house-made gelato, chocolate truffle sauce, brazil nut crumble). Mmmmmmm.

Jag har då enligt utsago ytterligare en favorit, som får vänta till en annan gång. Och så fort jag skriver favorit ångrar jag mig för att det är så orättvist när det finns så många härliga ställen som vi också ätit jättegott på. T ex tidigare nämnda Pure Food and Wine, men även Quintessence, där jag blev bjuden på middag på min 30årsdag, är ett vackert minne (foto till vänster). Och alla helt underbara veganska ställen vi besökt på våra NYC-resor. Jag älskar Angelicas Kitchen. Gobo var supergott, Mobys Teany helmysigt med alla sina teer (och Mike Myers på den snöklädda uteserveringen, skrattandes i sin mobil), Strictly Roots i Harlem och Hummus Place i The Village sant särpräglade, Blossom, Candle 79 och syrran Candel Café är superklass. För att bara nämna några jag kommer på i skrivande stund.

Ni förstår varför man behöver en bok som The Vegan Guide. De ställen vi hittills varit på är bara ett urval, och ett slumpmässigt sådant. Vi har vallfärdat till lika stor del som sprungit på; chansat snarare än vetat att ‘hit måste ni gå’. Det finns mer att upptäcka! Och detta är bara NYC; en av alla städer i världen. Jag har aldrig ens satt fot i Californien t ex, och i Get Fresh i våras stod att läsa om en massa spännande raw i London. Jag hoppas kunna rapportera mer därifrån i november.

Har du någon favorit? Jag förbehåller mig rätten att utöka topplaceringen till flera än nämnda två. Hur ska det annars gå? =)

ps. Endast det översta fotot är mitt. Resten är lånade från nätet. Klicka på bilderna så länkas du till respektiv källa.

~ av eanie på 07 september 2009.

4 svar to “Italienska för raw foodare”

  1. Aaaahhhh! Jag vill också!!! Jag har inte varit så mycket runt men vi ska till London i höst och gå på alla Brighton/ London-ställena…

  2. Åh, då får du skriva om (klart ni gör. väl?) vart ni åker och vad som är bäst och inte får missas!
    Jag har en lista men den är lite lång, så jag lär inte hinna allt. Kul att ni också ska till Brighton! När åker ni?

  3. vi får se, vi ska se till att saker och ting flyter på först, sen måste vi kolla hur det ser ut med någon som kan hjälpa oss ta hand om webshoppen medan vi är borta o så… men det är klart vi skriver om det :-) (sorry sent svar, har varit borta lite…)

  4. Det är lugnt. =) Det går självklart fint med en överlämning, så spar ni porto. Ska nämna att jag samtidigt kör böckerna på Bokbörsen, men maila om det blir aktuellt så kan vi stämma av ju. Samtidigt får man ju hoppas att ni slipper åka hit på sjukhusvistelse! Hoppas ni kommer iväg till UK dock! =)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: