Sarma, Sarma, Sarma

När jag nu ändå är på ämnet Twitter…

En av mina absoluta favoriter där – bland sådana jag inte känner personligen – är Sarma Melngailis of One Lucky Duck och Pure Food and Wine. Hennes tweets är både roliga och personliga. Så även hennes blogg. Väldigt personlig. Och uppfriskande uppriktig. Hon finns för övrigt också på We Like It Raw och Facebook. Bland annat.

Living Raw FoodHäromdagen dök hon även upp på jobbet. Inte personligen tyvärr – det hade varit något – men p g a nya boken och releasen av denna. (Kokosnötsvatten är ett bra medel mot baksmälla får jag veta dagen efter (se även bloggen för övrigt)). Jag älskar ju receptböcker, och den här ska dessutom ha fantastiska bilder – inte givet i amerikanska receptböcker tyvärr. Reaktionerna jag läst hittills har bara varit bra. Men jag bläddrade själv i första boken, Raw Food Real World, och kände mig av nån anledning inte manad att köpa den. Faktiskt inte ens efter ett besök på restaurangen, för jag har varit på Pure Food and Wine.

Det låter kanske inte som ett bra utlåtande över restaurangen. Och kanske var det därför bl a som jag valde att inte köpa boken (för var ny raw-bok som kommer för mig är det ett aktivt beslut att INTE köpa den – om jag kan stå emot, det är så många fina och intressanta som lockar, men hur många kan man egentligen komma undan med att påstå sig behöva?): jag var inte riktigt nöjd med, t o m besviken på, min hampaburgare. Den hade lite läskig textur och såg alldeles för mycket ut som blodkorv…Photo: Pure Food and Wine

Men blodkorven är egentligen bara en parentes. Pure Food and Wine vinner över en bara på de urmysiga lokalerna, uteplats inräknad. Läget mitt i city, en halvtrappa ner, kuddar, fairy lights och växtlighet. Runt hörnet Pure Food and Wine juicebar & take away.

Vi hade en mycket trevlig måltid med i övrigt smaskig mat. Det var enda tillfället på en nästan 3 veckor lång resa som vi unnade oss gott vin – iofs också lite p g a att många raw-ställen inte serverar alkohol – vilket bidrog till att det blev resans dyraste måltid, med knapp marginal. Vi åt så att vi blev så mätta att vi inte orkade med deras chocolate sundae, som jag hört så mycket om och spetsat in mig på. Oh well, kanske nästa gång?

Trots en härlig kväll med trevlig service och stämning har jag besökt bättre, eller snarare mer favorita, raw-ställen. Två ställen tävlar om topplaceringen: det ena det som kostade oss lika många skjortor som P F & W (som missar toppen p g a blodburgaren), det andra betydligt billigare. Och ‘snabbare’. Jag tror att jag ska spara vilka de är till en annan gång.

Hur som helst, den här gången föll jag för frestelsen, och Living Raw Food är nu på väg till mig via post. Och jag behöver den inte ett dugg. Men jag undrar om jag inte är lite förtjust i Sarma efter de senaste dagarnas massexponering. =) Och så fick jag ju aldrig smakat den där sundaen. Håll tummarna för att receptet finns med i boken!

ps. Foto från Pure Food and Wines hemsida.

~ av eanie på 03 juli 2009.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: