Kretslopp

Rädisor

Jag har alltid sett mig själv som en stadstjej. Lägenhet är min grej, stora, dyra hus i olika varianter inget som lockar. Tyckte alltid att det var lite märkligt när jag var yngre med vänner som berättade att i helgen skulle de till ‘landet’ som om det vore en plats, utan annat namn än just ‘landet’. Det skulle kunna vara samma ställe som den andra kompisen pratade om: han skulle också till ‘landet’ över helgen. Ingen av dem visste exakt var det var geografiskt, bara ungefär; typ nånstans uppe vid Västersjön. Det viktiga var var det inte var: inte i stan.

Sen har vi dem som drömmer om att bosätta sig på landet när de blir vuxna – inte ‘landet’ som i en sommarstuga, utan permanent boende. Så härligt att slippa stan och avgaserna. Växter, djur, frisk luft! Lugn och frid. Jag har alltid sett sådant som en city kids överromantiska och något desillusionerade bild av vad ‘landet’ egentligen är. Vem vill vara mockande bonde, mata höns och lukta gris? Tvingas skaffa bil. Läsare må här genast tycka att det låter underbart, landet är ju härligt! Och det är det säkert, men varför är det då ingen av dem (som jag känner) som gått vidare med sin dröm? Många andra drömmar har de ju uppnått: man/fru, barn, bil, radhus, STOR tv, snyggaste köket. Kanske kommer det med åren, den här andra drömmen, vi får se. Kanske skaffas egna ‘land’, som deras barn i sin tur inte kommer att veta vart det egentligen är. Eller stannar det vid en symbolisk dröm om hur livet skulle kunna vara.

Föga hade jag väl därför heller sett mig själv som den aspirerande minibonde jag nu finner mig vara. Det här var aldrig min dröm. Jag är fortfarande inte lockad av vare sig kor, grisar eller höns – nej inte hästar heller – men jag kan inte förneka hur rätt det här med egen odling känns. Missförstå mig inte. Jag är medveten om att vi har 160 m² och är totala nybörjare, så självförsörjningsdrömmar vore nog både hybris och skrattretande. Men tanken på att kunna få fram egenodlade underverk, minuter från mitt eget kök – och att inte ha betalat mycket mer än med svett och lott-hyra (löjligt låg sådan) – är nästan magisk. Och samtidigt så självklar. Men ändå inte. För jag kan inget om det här. Jag tillhör generationen som saknar kunskapen våra förfäder kämpat under århundrade för att samla på sig. Barn till generationen som glömde. Som valde det andra goda livet.

IMG_2928IMG_2934

Men jag försöker lära mig, av min mor – en av de som kan och kommer ihåg – och på ekoodlarkurs. Jag har höga förhoppningar. Redan nu har vi gått ner på varannan-veckas-leverans av ekolådan (inte för att vi skördat mycket mer än vad fotona visar, men vi kör samtidigt metodisk skåptömmarmånad. Vild groddning pågår!), och hoppas så småningom kunna säga upp lådan helt och bara stödköpa sådant vi saknar. Över sommaren åtminstone.

Att skriva så här är månne att ta ut glädjen i förskott. Kanske borde jag oroa mig för att jag jinxar hela den potentiella skörden, och medan det vore väldigt beklagligt och för den delen också nedslående, är det mycket mer än skörden som är tillfredsställande med att odla sin egen trädgård. Det är logiken i det hela. Att ta sig själv ur den miljökaotiska cykel som mat från ICA/COOP/Hemköp/osv innebär. Till och med ekolådorna toppas ur miljöhänsynsvinkel av egen odling. Det är så här det borde vara. Det krävs så klart arbete, men kan vi få – förhoppningsvis – en hel del gratis mat på det här sättet, minskar ju kraven på lön från annat arbete. Nu går jag dock händelserna långt långt långt i förväg.

Det finns emellertid ännu en aspekt som är värd att nämna. Utöver den potentiella lokalodlade ekologiska maten är det som intressarar mig mest komposten: skräphanteringsmöjligheten och den blivande jorden. Vi – 2 personer och, inte att förglömma, en katt – har inte jättemycket sopor i vårt hushåll idag. Vi sopsorterar det mesta – utom mat. Vi har inget omhändertagande av sådan där vi bor, utan den går bland restavfallet som blir ca 1 påse/vecka, kanske lite mer, tror vi byter typ var 5e/6e dag. Och medan morotsskruttar, bananskal och broccolistumpar kanske gör nån nytta bland övriga ingredienser på soptipparna, det vet jag inte exakt, är tanken på att ta hand om vårt eget skräp och göra det till något direkt användbart; näringsrik grogrund för kommande växter/skräp, mycket tilltalande. Produktion – konsumtion – avfall. Kretslopp.

Jag läser därför just nu på om kompostering och planerar för införskaffandet av en separat kompost för hushållsavfall. Vi har en nätvariant till trädgårdsavfall, men den är redan full och mer väntar på att få plats. Dessutom sa mamman att det finns andra varianter där processen går snabbare och som håller ev råttor och andra skadedjur ute, om de nu skulle känna sig lockade av våra morotsskruttar. Blasten får de i vilket fall inte, den funkar fint som nyttigt juice-grönt.

Som extra motivation inför komposteringsmöjligheterna/problematiken läser jag den i pocket nyutkomna reportageboken Skräp Mattias Hagberg. Återkommer om den, tror att den kommer att vara mycket intressant läsning.

IMG_2936

Advertisements

~ av eanie på 19 maj 2009.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: