Skräp-mat

I diskussioner om freeganism/friganism möts jag nästan enhälligt av äcklade reaktioner (förutom från folk som är insatta i konceptet) som tycker att eeew, äta mat som legat i container? Ja, för det hela handlar ju om att leta upp en container, sätta sig där och käka direkt – och helst också slicka på väggarna till efterrätt. Eller hur. Nej, knappast.

Det finns flera intressanta tankar inom och bakom freeganism, men det som tilltalar mig mest är nog omhändertagandet av resurser. Det sker nämligen ett fruktansvärt slöseri i vår vardag. I KRAVs eko-tidning Reko nr 1 2009 läser jag i artikeln Det stora svinnet att butikerna årligen tros slänga 9000 ton kött per år (enligt TT). Detta är bara kött, och en ynklig bråkdel av de livsmedel hushållen slänger: 900 000 ton! Och då talar vi fortfarande bara om mat. Vi köper för mycket, hinner/orkar/vill inte äta allt vi redan köpt på oss.

Tänk sen på hur ofta vi köper nya saker som vi egentligen inte behöver, som vi i många fall redan har fint fungerande exemplar av: ny soffa för att vi tröttnat på den gamlas färg. Nya muggar/gardiner för att de var så billiga. Vad händer med allt gammalt? Den ansvarsfulla ägaren ser till att sälja, skänka eller byta, så att saken får ett andra liv, och besparar jorden processen att skapa en ny vara istället. Men väldigt många bara slänger. Orkar inte ta tag i saken på annat sätt.

Detta är en del av det resursslöseri jag syftar på, och som vi tyvärr alla deltar i, om än i väldigt olika utsträckning. Men det måste inte vara så. Borde framför allt inte vara så. Och det finns de som jobbar på att minska på sitt slöseri och öka tillvaratagandet av resurser. Kanske för att spara pengar, för att kunna jobba mindre, för att inte behöva vara del i ett system de inte tror på. Eller för miljöns skull. Kolla hur mycket mat-släng det kan handla om på frigan.ses blogg. Det slängs hur mycket ätbar mat som helst, t o m innan bäst före datum nåtts. Otroligt! Fortfarande en äcklig idé? Eller rent utav smart?

freegan

Och om du fortfarande inte kan förlika dig med idén att äta skräp-mat från en container, finns det mycket annat som skulle kunna göras för att rädda en del av den mat som inte är i skick att slängas. Ett gott initiativ står att läsa om i dagens DN: De förvandlar ratade råvaror till utsökta luncher (090415). En ICA-handlare i Lund förfasades över att de i hans butik slängde mat för runt 1,5 miljoner vart år, och anställde en kock. Hon lagar nu luncher som säljs billigt i butiken. Och nej, det är fortfarande inte gammal eller dålig mat det handlar om.

Man undrar hur det kan bli så här mycket onödiga sopor. Men det är faktiskt vår vilja, åtminstone indirekt. Vi vill bara ha den finaste maten, med det rätta utseendet, formen och färgen, när vi handlar. Mängder ratas därför redan innan det når butiken (se längre ner). Och det kanske kan tyckas självklart, men när man tänker på det slöseri det bidrar till blir man lite mörkrädd.

Det är emellertid inte bara konsumentens fel att så mycket slängs i onödan. Butiken där jag handlade som student prissänkte alla varor som närmade sig bäst-före-datum till hälften. Det tyckte jag var skitbra, och det måste ha räddat mycket, både produkter och pengar. Men de gör inte så längre tyvärr, och inte många andra butiker heller. Istället gissar jag att de har en fullmatad (pardon the pun) container var kväll.

Många återvinningsstationer har platser där man kan ställa saker som är i skick nog att brukas av någon annan. Kunde man inte tänka sig en liknande variant för maten butikerna som inte vill eller kan anställa en kock får över? Kanske – om detta inte i förlängningen sågs som ett hot mot butikens inkomster för den dyra och fina maten de vill att du ska köpa istället. Om de åtminstone ville skänka den mat som är fullt ätbar till behövande som annars ändå inte har medel att handla. Jag hoppas att det förekommer, eller kommer att göra så snart. Under tiden hoppas jag att antalet friganer växer så att någon får nytta av detta förkastade mat- och sakberg. Läs mer om freeganism, dumpster diving och skräp – i världen och i en stad nära dig – på Trashwiki.Bild trashwiki.org

Bortkastad mat är uppenbarligen ett globalt problem ser man på Trashwiki. Och det sker inte bara i folks hem och i butikerna, utan redan innan maten kommit så långt har mängder förkastats: hos producenten, och i varuhusens packhus. Affärerna vill bara ta emot sådant vi kräsna konsumenter tros vilja köpa. Om detta och mycket annat intressant kan du höra och se i engelska Dispatches 2-delade program Supermarket Secrets, som finns att se på nätet (del 1, del 2, ca 50 min var). En mycket intressant och sevärd dok om mat, marknad, släng och lurendrejeri. Det handlar om grönsaker ca 9 minuter in i andra delen. Första delen handlar bl a om kyckling – ett av dagens mer ‘häslosamma’ alternativ. Äter du fortfarande kyckling skulle jag verkligen rekommendera dig att se även denna del. Där får du förklaring till mina citationstecken.

Dokumentären är engelsk. I den ser vi att t ex spanjorerna har ett annat förhållningssätt till hur de väljer grönsaker, så kanske är svenskarna i sin tur också annorlunda än engelsmännen. Jag har inga uppgifter för siffror eller konsumentbeteende i vårt land, men jag skulle gissa att vi funkar mer som engelsmännen än spanjorerna. Inte är vi speciellt säsongsmedvetna generellt. Jag gissar att vi i likhet med engelsmännen väljer frukt och grönt mycket med ögonen istället för på smak. Och även om vår siffra för hur stor del av producenternas skörd som ratas som osäljbar – primärt av kosmetiska skäl – inte nödvändigtvis är så hög som Englands 40% (se programmet), så inte lär denna siffra vara 0%. Detta är slängd mat knappt någon av oss konsumenter ens vet om. Lägg därtill det som slängs i butik, och sedan det som slängs i hemmen.

Det är svårt at veta vad man som konsument kan göra åt svinnet på producent- och butiksnivå. Jag önskar att jag hade konkreta idéer utöver de jag stött på ovan. Jag försöker själv gå över till att odla eget i den mån jag kan. Har jag slitit i månader för att få fram en morot lär jag äta den även om den är svängd, eller ett äpple som fått blåmärke. Att betala med svett istället för pengar kanske känns mer värdefullt, hur förklarar man annars de 900 000 ton mat vi betalar för men sen bara slänger? Och de skaer och kläder vi köper och sen knappt använder. Vansinnigt, eller? Så ta vara på din mat och dina saker. Antingen du betalt för dem, hittat dem i container, bytt till dig dem eller odlat/skapat själv.

Annonser

~ av eanie på 15 april 2009.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: