Läs den här boken!

KopInteEfter utläsningen av Köp inte den här boken. Mitt år med köpstopp av Ann-Christin Gramming finns många tankar och idéer som jag hoppas kunna ta vara på. Jag ska bara skriva kort här. Det är ingen regelrätt bok att recensera: Bakom boken står bloggen, som i sin tur är en produkt av Grammings ett år långa köpstopp, så det är väl det projektet snarare än boken jag reflekterar. Hur som helst så är det här bland det matnyttigaste jag läst på år och dag!

Det är verkligen beundransvärt att genomföra ett projekt av den här magnituden. Jag tror att vi alla (och planeten) skulle ha nytta av att på det här sättet lära oss mer om oss själva och hur vi lever, shoppar och ofta slösar på egna, och jordens, resurser. ‘Får’ vi inte köpa nya saker ställs vi oundvikligen inför vissa problem som vi inte är vana vid. En utmaning som får en att tänka till och istället laga, återanvända och byta sig till saker; ta tillvara de resurser man redan har. På så lång tid som ett år tvingas man ändra sitt köpbeteende, och det är tveksamt om man kan genomleva ett sådant här projekt och sedan helt återgå till hur man levde före. Det måtte sätta sina spår, även om man säkert kan ta sig tillbaka till där man började, men skulle man vilja?

Det är intressant att notera de invändningar bloggläsarna har. Folks kommentarer och kritik rör bl a vad de anser vara ‘fusk’. Anki har från början sagt att hon har köpstopp på allt som inte är absolut nödvändigt. Det är i denna formulering viss oenighet ligger. Det är bara att konstatera att vad som anses nödvändigt för en är onödigt för en annan. Vin – som ju i vårt land fortfarande säljs endast på Systembolaget och inte i livsmedelsbutik – är ett sådant exempel som några kommentatorer anser vara lyx (jag kan inte låta bli att undra om folk  i t ex Frankrike skulle ha resonerat annorlunda). Det är nog oundvikligt med gråzoner, och diskussionen tål att föras, även om jag tycker att om enstaka inköp skulle klassas som fusk är det en petitess i sammanhanget. Det är knappast som om ett enda litet snedsteg skulle stjälpa hela lasset. Det handlar inte om att som karaktärstest lova att inte dricka öl på ett helt år och sen bli diskad för att man tar sig en klunk. Poängen med projektet är så mycket viktigare än så.

Jag vet inte om det är Jante som är i farten. Diskutera får -kanske t o m ska – man självklart, men det här hackandet på detaljer, icke-stöttandet, för att inte tala om motarbetande av någon som försöker göra något de tror vara en god gärning. Jag uppmärksammar detta extra, tror jag, eftersom jag stött på liknande själv. Jag har insett att det bästa är att inte prata med vissa om mat eller miljö eller djurslakt osv, eftersom man ofelbart framstår som en besserwisser, en Bror (Syster) Duktig, snarare än en som försöker ändra sitt sätt att tänka och göra för miljön, djuren, sin egen hälsa. Det är väl implicit att man tror sig vara bättre, och det får man inte. Folk älskar att utmana inkonsekvenser, som om det är allt eller inget i varje situation. (Är ett av skälen till att du äter veganmat eller raw food att det är mindre illa ur miljösynpunkt kan du inte åka på flygsemester). Nåja, liten utläggning…No Logo

Något som tas upp i boken och på bloggen är hur man kan konsumera om- och eftertänksamt när man väl konsumerar. Konsumtion är ju trots allt svårt – om än säkert inte omöjligt – att helt undvika under längre tid, och frågan är också om det ö h t är eftersträvansvärt, eftersom det skulle få långtgående konsekvenser för vår värld och hur folk försörjer sig och lever om alla plötsligt helt slutade konsumera (men det är ju inte heller realistiskt). Att tänka på är att konsumera saker med minimal inverkan på miljön (miljövänligare alternativ, återanvänt, begagnat), informera sig om de varor man väljer att köpa (etiskt/miljömässigt), välja hur/var man spenderar sina pengar: försöka se till så att man inte bidrar till att bara öka klyftan mellan fattiga och rika länder (läs gärna Naomi Kleins No Logo! Även om den nu har ett par år på nacken är den fortfarande mycket intressant).

3RsJag har läst (jag kan just nu inte minnas var tyvärr) att det börjar märkas att folk handlar mer medvetet: mer ekologiskt t ex, vad gäller både mat, kläder och prylar. Glädjande och hoppingivande, men samtidigt konstateras att det här – fortsatt shoppande i samma grad fast med bättre alternativ miljömässigt – tyvärr inte är hela lösningen, eftersom den fortfarande kräver resurser från jorden och alstrar skräp. Påverkan blir mindre, så det är ett steg i rätt riktning, men det sägs vara en livsuppehållande åtgärd snarare än ett botemedel för en sjuk planet. Folk behöver ändra sitt beteende, vilket är den stora utmaningen sett i ett västerländskt perspektiv. Få människor är trots allt beredda att prova ett köpstopp ett år, ens en månad, och det verkar också motigt att dra ner på sin konsumtion ö h t, men nånstans måste ett mer ansvarsfullt tänkande väckas hos alla. Vad som är bäst för miljö och samhälle, världen i stort, hur allt hänger ihop, vågar jag inte gissa. En viktig början, tycker jag personligen, är att börja tänka efter och ifrågasätta hur man själv påverkar, bidrar till förstöringen, och se vad man kan ändra. I England används ofta de tre R:en: Reduce (mängden du köper), Reuse (återanvänd: eget eller annans) och Recycle (gammalt blir nytt). Härlig allitteration och lätt ihågkommen vägvisare.

Advertisements

~ av eanie på 10 mars 2009.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: