Valentin och kärleken

Alla Hjärtans Dag, Valentins Dag. En vacker tanke som i vår tid så klart blivit en kommersiell och för vissa kanske t o m stressande högtidsdag (jag vet inte om denna dag räknas som en högtid, men jag benämner den så). Efter att ha bott ett antal år i både England och USA kan jag uppskatta det lite mer avslappnade förhållande vi har till dagen i Sverige.

Jag uppskattar också att det är en dag som inte är centrerad kring mat, vilket är ovanligt för högtider, ärligt talat. Självklart kan den handla om mat, den kan också vara kommersiell kostsam och ångestfylld; den kan vara vad du vill. En högtid som ännu inte är lika traditionsbunden och färdigskapad som de andra. En högtid som bara kan vara en dag, som alla andra. Eller en dag när du bara firar dig själv, gör något för din skull.

Matbord

Foto: Gourmet Grön

Vi firar Valentin och kärleken. Vi firar varandra, genom att hitta på något ihop; sambon, katten och jag. Hjärtformad frukost (katten inspekterar), besök från sambons mor (katten charmar, alltid i centrum) och på kvällen god mat på ett ställe i Lund som nog är det närmaste raw man kan komma i trakten utan specielarrangemang: Läckra, mysiga Gourmet Grön, som har en välsmakande, ekologisk buffé med flera vegan- och om än i inte raw- så inte-speciellt-kokt-möjligheter. En härlig avslutning på en fin dag. (Katten är trött och stannar hemma, föredrar kattfest med kompisarna framför restaurangskrammel).

Vi har varit på Gourmet Grön i Lund en gång tidigare, när de var ganska nyöppnade. Vis av erfarenhet ringer jag alltid i förväg för att påtala att vi kommer ett antal veganer och vegetarianer, så att restaurangen ifråga har möjlighet att visa sig från sin bästa sida (och för att mina egna sallader tenderar att vara godare än dem många restauranger annars slänger ihop på studs). Jag ficl i telefon höra om deras ekologiska buffé, som lite är deras signum, och att de inte har någon fast meny utan var kväll har 3 specialrätter som väljs efter de färska ekologiska råvaror de har tillgång till. Den kvällen var 2 av de 3 rätterna på menyn veganska. Omtanke ger tacksamma kunder.

* * *

Min nyaste kärlek, eftersom jag lärde känna honom efter den som numera är min älskade sambo; är den här lille grabben (inte så liten i kattmått mätt kanske):

Monki

Liten

Han kommer från en gård ute i Södra Sandby nånstans, och har förutom sina biologiska föräldrar ännu en kattpappa, dock inte samboende med oss (samboende med sin flickvän). Jag är bara bonushusse (eller matte, lär mig aldrig vilket). Men han har adopterat mig och vi kommer ypperligt överens nu när han växt till sig. Jag minns första gången jag träffade honom. Jag var hembjuden till hans husse på vår andra eller tredje träff på hemlagad vegsushi. Han var pytteliten, 4-5 månader bara (katten), och forserade en dörr blockerad med två stolar för att komma åt avokadon, nyfiken i en strut. Då var han lite skräckinjagande och oberäknelig, men sedan dess har vi vant oss vid varandra och lärt oss samsas om avokado, goji berries mm en katt tydligen också tycker om. Nu kommer den vilda sidan av honom mest fram när han ser eller luktar tulpaner. Han har även lättare Mr Hyde-tendenser vissa kvällar, och när min syster ringer. Han tycker att det är freaky, antar jag, när man sitter och pratar rätt ut till ingen (vad han vet), så han sätter sig gärna i ens knä, så att det ska verka som att man pratar med honom (fortfarande katten, inte sambon).

Jag pratar om katten lika mycket som andra pratar om sina barn (medvetet från min sida) och han är inte ens min. Egentligen inte min sambos heller, hur kan man äga ett vilt (mindre vilt i hans led) djur? Han använder oss mest som ett hotell; han får mat och värme på dagarna, kärlek och ett ställe att sova tryggt och lugnt, innan han på nätterna drar ut på kattäventyr. Jag tror inte (och inte sambon heller, gissar jag) på disciplin eller straff som uppfostring – till viss del vore det nog ändå lönlöst för en katt, och det hörs nog att jag varken är förälder eller hundägare – och gillar inte hur vissa använder djur mot ensamhet, som sällskap (sällskapsdjur heter det ju t o m), som ännu en sak som är till för dem. Tämja, forma, kontrollera, bestämma över. Ett djur är en varelse i sin egen rätt. Vi samexisterar med dem, de är inte till för oss. Mänskligheten i stort tycks anse att vi med rätta är herrar över den här planeten och det som bor på den. Vi ska styra, utnyttja, äta, förstöra. Vi är parasiter.

Men han ger sällskap, lille katten; härlig harmoni (Dr Jekyll, inte den där andra varelsen), lugn, anti-stress, kattmassage mitt i natten (när han vill ut), och många galna, glada skratt. Han vet hur man njuter av livet, tar det lugnt, leker. Han bara är, bor på vårt katthotell, och i utbyte skänker han ro, gullighet, vishet, kärlek och en himla massa prrrrrr. Så bortskämda vi är, hela familjen.

Lugn

Vishet

Min mänskliga sambo skänker också vishet och kärlek och mer därtill, men han är mindre linslus än katten, så honom behåller jag för mig själv.

Advertisements

~ av eanie på 15 februari 2009.

3 svar to “Valentin och kärleken”

  1. Åh, jag vill också ha katt! *suck*

  2. Jag trodde inte att jag skulle tycka så bra om katter innan jag kom att dela hem med en, men de är verkligen harmoni-skapande. Sen att han hårar till förbannelse, kräks (inte så ofta) och väcker en mitt i natten ska väl inte glömmas. Men allt som allt! Du slipper ju håren också =)
    Funderar du på andra/fler uppfödare? Lång väntan!

  3. Jag tänker nog vänta med att leta efter andra uppfödare tills jag har en egen lägenhet. Men man ska nog ha fler att välja mellan än bara en!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: