Att göra livet svårare för att göra det enklare

En av de frågor/kommentarer jag fick både när jag blev vegetarian, men i ännu större grad när jag blev vegan, var varför jag valde att begränsa och försvåra mitt liv (och deras om de måste bjuda mig på mat nån gång). Asket, blev jag kallad, när en nära vän undrade om jag medvetet ville straffa mig själv av någon anledning. Hur kan man välja att leva utan ost? Och mjölkchoklad? Glass? Osv, ja, ni känner säkert igen er nånstans.

En annan vanlig kommentar var ”det [att vara veg*an] skulle jag aldrig klara av” – utan att jag frågat, eller för den delen ville höra dessa ack så uppmuntrande ord. Jag är sarkastisk och fortfarande lite bitter här, men avsikten med det här inlägget är inte att beklaga mig över vissa av de reaktioner jag fick, för det stöd jag fått från andra kära vänner och släktingar vida överväger i omfång och betydelse (tack underbara vänner!). Men det förklarar kanske varför jag bara till viss del, eller för en viss del av bekantskapskretsen, har kommit ut med mitt raw-intresse. En del förstår helt enkelt inte vad man vill uppnå för att man helt enkelt är för avlägsen i sin tankegång. Varför förneka sig en läcker fläskfilé? Varför inte köpa massor och billigt på H&M? ”Vad synd att du är vegan annars hade du gärna fått smaka mitt Dajm-choklad, jag har tyvärr inget veganskt att bjuda på” osv. Förlåt, jag raljerar.. Poängen är att de missar Poängen.

Poängen är att när man tror på något, när man vill uppnå något, då kan man klara av det (visst kan vi alla lyckas mindre också emellanåt, men det går ju att ta sig back on the wagon). Det är inte nödvändigtvis en uppoffring, ett misärliv. Tvärtom ligger det en mäktig gratifikation i att tro på något, anstränga sig och klara av det. Då är avståndstagande från kött, mjölkprodukter, konsumtion, alkohol, vad det nu än är, en meningsfull bedrift, något som känns viktigt och rätt.

Plastic

En annan som ”begränsat” sitt liv, i form av en omvärdering av sin konsumtion, är Anki som skriver på bloggen Köpstopp. Under 2007 valde hon att inte köpa något alls ”som inte är absolut nödvändigt” (såsom mat, medicin och liknande). Hon bloggade om hela upplevelsen och har sedan fortsatt skriva om miljö och medveten konsumtion. Bl a skrev hon för ett tag sedan om ytterligare en kvinna som i sin tur valt att reglera sitt liv för att uppnå något, men inom ett område som jag hittills inte funderat mycket på: EnviroWoman bestämde sig för att försöka leva ett helt år utan att konsumera ny plast.

Vilken intressant idé, och vilken utmaning! Plast för ju precis överallt. Även den som är medveten om plastens miljökonsekvenser och försöker tänka på att inte konsumera alltför mycket av den inser nog inte hur mycket vi ändå lyckas omsätta. Kolla EnviroWomans blogg, se hur hon får utveckla sina regler allteftersom det visar sig vara inte helt enkelt. Hennes årsrapport efter ett år hittar du här, och – eftersom hon valde att fortsätta ett år till – kan du läsa om år två här (klicka vidare själv).

Jag funderar på om jag inte ska ta och prova hennes experiment senare i år (lite beroende på hur många andra projekt jag håller på med). Inte ett helt år, kanske, men en kortare tid, kanske en månad, eller två. Tanken är att sätta fokus på plast, att läsa på, tänka efter, se exakt hur stor del av vår vardag den utgör och vad detta medför. Jag tror att det är svårt att inte ta intryck och göra permanenta förändringar när man tagit sig igenom en plastfri period, även om det är en kortare tid.

Det är erfarenheten jag själv tidigare gjort efter att även jag haft konsumtionsrestriktioner. Dels har jag, som jag skrivit om i ett tidigare inlägg, medvetet dragit ner allmänt på konsumtion (mat köper och äter jag naturligtvis. Här menar jag främst kläder, saker osv), men jag har även, inspirerad av Breathless, haft totalt köpstopp (och med totalt menar jag fortfarande att jag köpte mat, men inte lyxvaror som vin o liknande av lite mer extravagant natur) under ett antal veckor under 2008.  Man lär sig massor – om sitt köpbeteende, om sig själv – och om sin omgivning inte minst. Och samtidigt förenklar man sitt liv. Jag kände det så, och jag tror också Breathless skulle hålla med om att det är en lättnad i många fall att inte behöva stressa runt i affärer för att hitta något nytt till kvällens fest, slippa beslutsångest (behöver jag/kommer jag verkligen att använda den här?) m fl oväntade sidoeffekter.

Och vegetarianism, veganism och raw food är också alla förenklingar, tydligast i betydelsen enklare mat för magen. Man behöver bara lära sig hur det går till (”bara” är kanske väl förenklat. Det finns svårigheter och problem med raw leverne också, vilket det också kommer att bli inlägg om, men just nu går det bra så det får till en annan gång). Bryta sig fri från sina gamla vanor, lära sig nya, vänja sig vid nya smaker. Kroppen är snart med på noterna, och huvudet likaså. Jag uppskattar mer och mer det enkla, snabb- och lättlagade: en sallad med ett fåtal ingredienser, en frukostskål full med bara färskplockade solmogna blåbär. Så enkelt, så lyxigt.

~ av eanie på 01 februari 2009.

Ett svar to “Att göra livet svårare för att göra det enklare”

  1. Jag håller helt med, när man väl gjort de här ”svåra” valen så blir livet lättare. Jag kände en oerhörd lättnad i att inte behöva bry mig om att köpa nya kläder. Jag kunde bara luta mig tillbaks och titta på medan världen stressade vidare. Och nu, när jag ökar mitt intag av raw så kan jag verkligen känna skillnaderna i kroppen (även om det som sagt var inte alltid är lätt). Det ska bli intressant att se var alla mina ”jobbiga” ideér leder mig till slut…:)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: