Harmoni

Min kropp och mitt sinne eftersträvar harmoni. Jag vet inte om det egentligen är så för alla varelser, men jag upplever det som ett speciellt framträdande drag hos mig själv.

Jag älskar att ha rena, städade ytor omkring mig: ett nästan tomt skrivbord med bara dator, lampa och ett pennställ, ingen disk som står och väntar när jag vaknar eller kommer hem, inga kläder som ligger slängda på armstöd, ingen oreda i garderoben. Hos mig har nästan alla saker sin egen plats och där befinner de sig också när jag inte använder dem. På så vis kan jag vara hur sen jag vill ut genom dörren: nycklarna hänger alltid på kroken där de ska och plånboken ligger i väskan.

Mina böcker står prydligt ordnade och jag har massor av pärmar och system för det mesta. Nötter står samlade på en hylla i skafferiet; algerna på en annan. För andra låter kanske det här som en hysterisk mardröm. För mig är det harmoni, zen. Ett hem som skänker lugn och ordning, som är vackert och avslappnande (tyvärr är jag inte lika nitisk med städandet; själva dammsugandet och fejjandet, men det kommer kanske med tiden..). Där jag kan andas och bara vara, unwind och reenergise.

Såpbubbla

Jag älskar också att inte ha så mycket saker omkring mig. För några år sedan började jag inse att alla mina ägodelar tyngde ner mig. När jag tittade mig omkring såg jag massor av saker, som bara var där, många utan att jag använde dem, eller kanske ens tyckte om dem. Varför? Varifrån kom de alla? Hur hade de blivit så många: trots att jag flyttat utomlands och hem igen 2 gånger med bara 20 kg i resväskan?

De är mitt förflutna, alla dessa grejer. Under hela min ungdom och en stor del av mitt yngre vuxna liv har jag samlat på mig; köpt, köpt och köpt, men också fått och ärvt. Hur mycket som helst, men nog egentligen inte mer än någon annan. Men nästan alla jag pratar med om saken säger, och tror säkert också, att de faktiskt inte har så mycket saker. Men de har de, alltsomoftast. De ser bara inte sakerna för alla saker.

Jag började göra mig av med ägodelar, en efter en. Vilken befriande känsla, som om jag blev lättare för varje såld eller skänkt sak! De där kläderna jag köpte som jag sen inte kände mig bekväm i; alla de där cd-skivorna jag aldrig längre lyssnar på, böckerna jag inte ens tyckte var bra. Bort! Hitta mer passande hem nån annan stans.

Kan det vara ett dåligt samvete som väger så tungt? För att jag fått eller köpt fina saker som jag inte behövde, inte använde, men hade kvar för att de varit dyra eller dyrbara; stod för minnen och känslor. Men ska det vara så? Med den upplevda lättnaden efteråt blir det lättare att se tydligt: den där kjolen jag köpte i London och som nu passar varken mig eller modet längre, den är en kär klenod för att den representerar något, en del av mig då, men jag har den ju på mig på flera foton, och minnet försvinner inte. Det är en sak, som tillsammans med sina gelikar upptar plats i min lägenhet och tydligen också i mitt sinne.

Och jag har fortsatt och fortsatt att rensa ut. Från början var det lätt; det drällde av onödiga och oanvända prylar. Vi ordnade loppis och gick på teater för vinsten. Det har blivit en tradition; en dag varje sommar har min mor och jag loppisdejt säljer grejer som är kvar från året innan, och en massa nytt som tillkommit. Emellan varven säljer jag också på Blocket och Tradera, eller skänker bort (släng bara om det är helt söndrigt/värdelöst. Se senare inlägg med tips på var du kan skänka byta sånt du inte vill/kan sälja). Och går ut sen och äter med vänner, eller spar pengarna för att kunna resa, som jag älskar. För det tillkommer hela tiden saker. Det är nästan otroligt, för sedan jag började med det här har jag också blivit väldigt restriktiv med min konsumtion. Inget nytt kommer innanför dörrarna utan att något annat åker ut. Det är en effektiv broms för ny konsumtion, och tvingar en att tänka efter: behöver jag verkligen det här? Kan man köpa saker till höger och vänster får man nämligen också ta sig tiden att göra sig av med dem på vettigt sätt om man sen inte längre behöver dem. Det bästa – för miljön, för ens ekonomi och även sinnesfrid, om man är som jag – är att inte köpa så mycket nytt hela tiden. Reduce, reuse, recycle.

Vit LotusJag har lärt mig att utan aktiv handling inse när något inte längre fyller en funktion för mig. Från början var jag väldigt metodisk och gick igenom allt jag hade; allt som var undanstoppat i förvaring; garderoben, skåpen i köket och kartongerna på min vind och hos föräldrarna. Mycket av det jag då var tveksam till att göra mig av med (av nostalgi, eller för att jag ”kanske skulle kunna få användning för det” osv) och även sådant jag var säker på att jag ville behålla har jag gjort mig av med senare. I början sitter saker hårdare fast, och kanske med rätta; man vill ju inte ångra att man gjort sig av med något man sen inte kan få igen. Kanske behöver man ta avsked av saken i fråga, komma ihåg att det bara är en sak. Minnet finns i dig själv, och vill du vara säker på att inte glömma; ta ett foto på din kära pryl.

Känslan av att äga färre och färre saker är mycket tillfredsställande. Kanske kan man boxa in mig som funktionalist (i den betydelsen att jag vill att det jag har i mitt hem ska fylla en funktion, användas), om än inte på långt när minimalist. För jag har fortfarande massor av saker kvar. Men det blir mindre. Och i takt med att utrymmet ökar, ökar även känslan av inre harmoni. Snart kommer jag till kärnan, och det jag har kvar kommer att vara så mycket mer mig, vem jag är och vad jag behöver. Resten är detoxat.

Efter hand som jag läst mer och mer om raw food har jag sett fler som också börjat göra sig av med onödigt bagage. Jag kopplade inte från början den här känslan/beteendet hos mig själv till raw food direkt, men jag kan inte heller påstå att de inte hör ihop. Om utrensandet ledde till raw food (som ju också är en form av utrensande, kroppsligt och sinnligt) eller om det var tvärtom kan jag inte svara på det men tycker om att det eventuellt finns en länk. Det kopplar in raw fooden i min strävan efter harmoni.

Det är ibland svårt att veta var man ska börja när man vill rensa ut. Det finns massor av resurser på nätet och även gott om böcker man kan ta hjälp av. En av dem är Karen Kingstons Rensa i röran med feng shui. Det är nästan omöjligt att inte ryckas med när man läst den! Mycket läsvärd, oavsett om man är intresserad av feng shui eller inte.

Advertisements

~ av eanie på 23 januari 2009.

2 svar to “Harmoni”

  1. Jag har precis rensat ut halva min CD-samling! Skönt! Och Karen Kingstons bok är verkligen läsvärd.

  2. Så härligt att befria saker! Jag har lagt över de flesta av mina skivor på datorn, och lyssnar också mycket på last.fm och liknande. Har nämligen även gjort mig av med stereon… en släkting fick ärva den eftersom jag aldrig använde den.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: