Groddguide

En kortfattad beskrivning av groddning kräver att man egentligen redan kan saken, men då är även en kortfattad beskrivning ganska meningslös. Det har skrivits flera böcker om det här (Steve ”The Sproutman” Meyerowitzs The Complete Guide to Sprouting är en), så att få in allt i ett inlägg är omöjligt. En halvkort nybörjargenomgång alltså, så kanske inget för er som redan kan det här med groddning.

Till vänster: blandade groddar, till höger: fänkål

Jag älskar groddar, så till den grad att jag alltid har två, tre sorter på gång. Det är ett väldigt enkelt sätt att få i sig färsk och näringsrik mat, och ett av de mest illustrativa exemplen på levande föda: genom blötläggning och groddning väcks framför dina ögon något slumrat till liv. Nästan alla oavsett ev trädgård och storlek på boyta kan odla groddar, skott och gräs, och på så sätt få hemodlat färskt, grönt med billiga medel.

Att grodda – för att använda ett övergripande ord – är inte alls svårt. Enkelt kan man dela in groddbart – frön, nötter, linser, bönor, ärtor, osv i torkad form – i 3 kategorier;

• de som får en ”svans’, ofta flera gånger sin egen storlek, som växer till små gröna klorofyllfyllda blad i dagsljus – alfalfa t ex – och kan bli till skott – solrosfrön t ex
• dem där det växer en svans, men där det inte i första taget växer fram början till blad oavsett dagsljus – gröna ärtor, bönor, de flesta sädesslag t ex
• det finns också en tredje kategori: de som blötläggs och knappt får någon utväxt (ibland dock antydan till en) – nötter t ex. Men dessa håller sig på blötläggningsstadiet och är inte regelrätta groddar

Vänster: alfalfa, höger: quinoa

Groddning är som sagt ett väldigt övergripande ord och används av mig själv och andra ibland lite slarvigt för att beteckna sådant som tekniskt sett är fler olika saker, eller stadier. Groddningsprocessen, kan delas in i 1) blötläggning och ev 2) groddning samt ev 3) odling till skott eller gräs.

1) Blötläggning. Det mesta kan man så klart blötlägga/lägga i vatten, men med ”kan” menar jag att du på något vis har nytta av att göra så. En sten kan du blötlägga men inte mycket händer annat än att den blir blöt och kanske ändrar färg och lyster. Jag är ute efter att något aktivt ska hända med det du lägger i (färskt och friskt) vatten: det väcks, ett frö blir – så småningom – till en liten växt, och från en nöt frigörs ämnen som gör att den blir lättare för magen att smälta och tillgodogöra sig. Det sker ofta ganska snabbt, från någon timme till ett halvt dygn beroende på sort.

Blötläggningen avslutas med att du häller bort vattnet och sköljer dina frön/bönor/osv (*frön får i fortsättningen utgöra exempel, där den störiga asterisken betecknar att det inte enbart gäller frön utan kan vara linser/ärtor/bönor/nötter) med rent vatten och låter dem rinna av.

Groddade vetegräskorn

2) Groddning. Ganska många sorter har nytta av blötläggningssteget och du kan ofta stanna efter det. Vissa lönar det sig inte ens att fortsätta på stadie 2) – själva groddningen – med. Det märker du om du försöker; inte mycket mer händer med en del annat än att det till slut möglar. Tänk dig ett solrosskott och jämför med en paranöt som inte mycket synligt händer med.

Om du vill prova grodda finns det ett flertal olika metoder för groddning. Du kan t ex använda en enkel glasburk som du fäster en (ren) bit nät över mynningen på (funkar som luftning för groddarna och sil när du sen byter vatten), eller en köpt groddburk med lock som är en sil. Det finns speciella tråg (tray på engelska) i plast med flera våningar för groddning av flera sorter samtidigt. Det finns även groddnät/påse (nötmjölkspåse) och dessutom speciellt framtagna maskiner som maximerar och underlättar processen, men en sådan behövs kanske inte i första läget. En hemgjord eller billigare variant funkar fint och behåller om inte annat groddarnas billighets- och enkelhetscharm. Ställ ditt kärl med sköljda frön/groddar där det inte är för ljust eller svalt.

Glasburk, tråg och nät

När sen *fröna fått stå ungefär ett halvt dygn sköljer du dem igen, och sedan igen efter ytterligare ett halvt dygn (totalt 1-3 gånger/dygn) tills groddarna är klara. Hur länge det tar (och hur länge fröet/nöten/osv bör blötläggas) beror lite på vilken sort – ofta är det så att mindre frö behöver mindre tid for blötläggning respektive groddtid med regelbunden sköljning, medan större bönor behöver längre tid för båda. Mer precisa tider går att kolla upp på nätet och i böcker, och för den delen också att pröva sig fram till.

Om du har läst att något ska gå att grodda men inte har så stor framgång med projektet – om t ex en del av fröna utvecklar groddar medan andra i samma förpackning förblir frön – kan det vara värt att prova ett annat märke på *fröna. Olika sorter kan ha olika grobarhet. Det beror på hur just de *fröna är framtagna och behandlade. Ekologiskt är i min erfarenhet bättre, av flera skäl. Grobarhet kan för övrigt också variera med årstid och temperatur.

Bockhornsklöver; frön och groddar

Recap: Efter att ha blötlagt, hällt av vätska och sedan sköljt, sköljer du alltså igen både för att vattna och för att skölja bort frigjorda ämnen mellan 1 och 3 gånger per dygn. Jag brukar själv skölja morgon och kväll. Efter hand som tiden går ser du att en liten svans växa fram som blir större och större. Jag har inga exakta tidsrymder här heller utan tittar helt enkelt på groddarna, och om det är en för mig ny sort smakar jag på dem för att se om de verkar klara. Jag har en tendens att låta mina groddar stå tills de fått ganska långa saftiga och krispiga svansar, men det är lite balansgång innan de kan börja bli brunaktiga i topparna. Då är de definitivt färdiga och har det gått längre än så bör du lukta och smaka för att se att de är ok. Annars släng i komposten och börja om.

Färdiga groddar förvaras lämpligen i kyl eftersom groddningsprocessen då avstannar. De klarar sig där flera dygn. Jag brukar grodda mindre mängder åt gången som sällan klarar sig från uppätning mer än någon dag så mina blir sällan för gamla. Har du dem stående mer än något dygn är det bara att ta ut och vattna/skölja dem för att hålla dem fräscha.

Vänster: gröna linser, höger: puylinser

3) Skott och gräs. Vissa sorter är färdiga här efter steg 2) medan andra kan odlas vidare. Alfalfa t ex kan du äta som grodd eller vänta lite längre tills blad växt fram. Vackert gröna och klorofyllfyllda får du dem genom att sätta kärlet med alfalfagroddarna i dagsljus de sista timmarna. Mycket längre än så ska man dock inte vänta med just alfalfa som odlats fram på enbart vatten och luft för då kan de bli sega och mindre goda. Vill du gå vidare med stadie 3) finns mer och mindre lämpliga sorter. Solrosfrön t ex kan odlas vidare till skott på över en decimeter. Även vete och korn kan odlas vidare men blir då till gräs snarare än skott. För denna vidare odling rekommenderas ofta så-jord eller bomull, som du kan lägga *fröna på reda efter blötläggningen och driva vidare genom att spraya med vatten ett par gånger om dagen. Om du bara vill prova småskaligt (och skippa jord/bomull) växer vetegräs ganska ok vidare i ett groddtråg, även om det finns bättre sätt att maximera odlingen. Rötterna växer då igenom till undersidan. Odling av skott och gräs för förtäring är dock något jag själv hittills inte sysslat så mycket med så det överlämnar det åt mer lämpade personer att skriva om.

Broccoli

Allmänt: Specifika sorters *frön och groddar uppför sig så klart olika, ovanstående är övergripande och generaliserat. Broccolifrön t ex luddar och ser ut som att de möglat ganska omgående, vilket de inte har – så det finns massor av variationer, men det är omöjligt att gå in på dem alla här. I den mån jag skriver om groddar framöver kan jag försöka ta upp egenheter, men annars är det bara att prova och googla om du stöter på konstigheter.

Riktigt alla frön/bönor/ärtor brukar inte rekommenderas för groddning, då en del potentiellt innehåller ämnen som är mindre bra och rent av skadliga för kroppen (jag är lite luddig här för att inte sluta med en hel avhandling). Detta gäller t ex kidneybönor, och en del större bönor och ärter generellt kan ha svårt att under blötläggning och groddning hinna frigöra dessa ämnen på det sätt mindre sorter kan. Det går ganska snabbt att kolla upp (googla!) vad som lämpar sig respektive är mindre bra att grodda (undantagen är ändå relativt få), men ett ganska säkert tips är att börja med mindre sorter som fröer, linser osv.

Vetegräs

Den här frigörelsen av toxiner, som de också kallas med ord som låter giftigare än det i sammanhanget är, sker i den tillagade världen genom kokning, och har du groddat en del redan har du säkert stött på folk som menar att vissa sorter fortfarande bör kokas trots groddning. Detta gäller vanligtvis större groddbara sorter, som kikärter och större bönor. Det finns också mellansorter som ibland rekommenderas lättare ångkokning; mungbönor, linser, adzukibönor t ex. Ytterligare en kategori rekommenderas att de drivs hela vägen till stadie 3) och odlas till gräs: vete, kamut, dinkel, korn m fl, där de fortfarande inte bör ätas (knappast kan ätas p g a de höga fiberinnehållet) utan juicas och drickas p g a de kraftiga fibrerna som är för svåra för människomagar att ta hand om.

I samtliga fall handlar det om matsmältningsvänlighet och vad som är bra för kroppen, och så klart finns det olika åsikter. Medan jag själv personligen håller mig undan de sorter jag hört mest tveksamheter om (kidneybönor t ex) har jag någon gång ätit vetegräs i groddstadiet när det varit saftigt och lättuggat. Men jag gör det inte alltför ofta eller mycket, och det får stå för mig själv (liksom allt annat jag skriver här på min egen blogg). Jag groddar också glatt linser, mungbönor, gröna och gula ärtor och ibland kikärtor, utan att koka eller ånga. En riktlinje som The Sproutman ger i boken nämnd ovan är att dessa mindre bönor och linser kan ätas råa i större mängder än de större bönorna. Gräs, framför allt vete-, odlar jag ibland upp och tuggar på (eftersom jag inte har någon gräsjuicer), men sväljer aldrig (det är nästan omöjligt för övrigt. Har du provat tugga vetegräs vet du vad jag menar) utan spottar i komposten.

Basilika som blötlagda frön, små groddar, större och planterade