Råchoklad: Qula Madre och lite Pacari igen

Det våras, om inte vädermässigt så för råchokladen, känns det som när jag springer på den på stan i en helt vanlig chokladbutik, här i lilla Lund! Ahlgrens Konfektyr är numera min favoritbutik, för visst är det något alldeles speciellt med att kunna gå till en vanlig affär och handla sin mat (eller choklad)? Det känns nästan… normalt.

Så glad blev jag att jag genast ville visa mitt stöd genom att handla där. Men eftersom jag redan hade de båda Raw-kakorna i min samling (det börjar likna en sådan…) vandrade ögonen vidare till de andra tre sorterna Pacari de hade; Manabi 65%, Los Rios 72% och Esmeraldas 60%. De är inte rå men fina s k single origin-kakor som är mjölk- och sojafria.

Jag valde Los Rios, eftersom guanabana nämndes i smakbeskrivningen. Att det smakade så mycket guanabana kan jag inte påstå, men den var god ändå. Nära Raw 70%:n i smak, men rundare, mindre syrlig. Syrligheten är tydligen att vänta av råchoklad, verkar det som. Något med tillverkningsprocessen, knutet till temperaturen förmodligen. I övrigt är det priset som skiljer: de råa är dyrare, men så får du ju en hälsovänligare choklad för din peng. Annars ska Esmeraldan också vara god, gissar jag av Kerstis kommentar och beskrivning av den som lågprocessad med smak av karamell och blomma. Låter gott!

Det ser ut som att ytterligare ett par av Pacaris produkter ska vara rå. De har förutom de två som döpts till Raw och de icke-rå chokladkakorna ett antal olika plockgodissorter som går under kategorierna ‘Covered‘ och ‘Cocoa-cacao‘. Jag fann inget uttryckligen om att dessa var raw på Pacaris hemsida, men både therawchocolateshop.com och rawfoodshop.se säljer nu några av dem. Den förra säljer också en praktiskt ‘Selection box‘. Mycket mer att prova alltså!

Jag har smakat en av ‘Covered’-sorterna: Incan/Golden berries, eller physalis som vi oftare kallar dem i Sverige, i små bitar med chokladöverdrag. Riktigt syrliga, vilket blev en spännande kontrast till den mörka chokladen. Goda, tyckte jag. Men nog om Pacari nu!

Foto ovan till höger från Chokladorama.se

Istället tänkte jag kommentera en förhoppning jag hade i ett tidigare inlägg om en eventuell första svensk rå choklad (särskrivning intended). Jag fick nys om en choklad som heter, eller ska heta, för den är knappt lanserad än, Qula Madre och som (ska) tillverkas av chokladexpert Maja Berthas och Anna-Sofia Wallström av välrenommerade Gefle chocolaterie under imprinten (för att låna en bokförlagsterm) Qula.

Jag läste först om Qula i chokladmagasinet Journal Chocolat (nr 3 2009), och sen om deras enligt utsago rå choklad på internetsajten Chokladorama (här), och blev så klart väldigt nyfiken och inte så lite hoppfull. Men innebär råchoklad i chokladsammahang detsamma som det gör i rå-sammanhang? Eller är det en term (lite som råvara) för den specifika choklad som kommer att ligga till grund för det som tillverkas unde namnet/imprinten Qula, och som skiljer sig från Gefle chocolateries grundchoklad?

Någon kristallklarhet fick jag tyvärr via qula.se som är under uppbyggnad. Chokladorama kategoriserar Qula Madre som råchoklad (tillsammans med Pacari) i länken nämnd ovan (denna) och beskriver bönorna som ‘underjästa för att bevara så mycket antioxidanter som möjligt’ här (under Miljömedveten odling på..). Mer skriver Chokladorama om Qula Madre här. Och här finns ett (gott!) omdöme att läsa från en av dem som faktiskt fått smaka en av de 950 handnumrerade förhandsexemplaren.

Så så mycket visare i frågan om en eventuell svensk raw choklad blev jag inte. Det är väl bara att vänta och hoppas.

Los Rios-kakan köpte jag som sagt på Ahlgrens Konfektyr, som också har båda Pacaris Raw i butik. Pacari Chocolate Covered Golden Berries köpte jag via rawfoodshop.se. Qula får vi vänta lite på. Liksom inlägget om vit råchoklad som jag utlovat. Det är inte glömt men annat viktigt kom emellan…

Pedagogen Barregren om mandelmjölk

Fan clubben hänvisas till bums.nu.

Groddad tabbouleh med avokado

För inte så länge sen skrev jag om Gul-röd tabbouleh, men jag älskar tabbouleh så här är ytterligare en variant, en groddad sådan. Groddning har jag skrivit mer utförligt om här.

Quinoa är tacksamt att grodda eftersom det går så snabbt. På ett dygn kan du ha en färdig omgång. Blötlägg en halvtimme, skölj och ställ undan. Skölj morgon och kväll i 1-3 dygn. Jag brukar själv låta det gå åtminstone 1½ dygn.

Till 1 portion groddad tabbouleh med avokado:

• 1½-2 dl groddad quinoa
• 1 avokado, skuren i bitar
• 10-15 minitomater, halverade
• 1 bit salladslök, skivad
• 1 knippe/kruka slätbladig persilja
• färsk mynta, 10 blad eller mer hade jag i
• lite olivolja, citron/lime, salt och peppar

Blanda i en skål och smaka av. Jag brukar ha i ganska mycket persilja, eftersom jag älskar sådan, men det går självklart att variera. Försök få tag på en variant som med inte alltför grova blad, för de kan lätt bli sega och lite träiga när man äter så här pass stor mängd.

Råchoklad: Conscious Chocolate

Choklad två dagar i rad. Jag hoppas att ni inte tröttnar!

Men till idag har jag lovat ett inlägg; ett om Conscious Chocolates råchoklad. De har ett imponerande sortiment; 14 olika sorter räknade jag till på deras hemsida. Jag har så här långt bara smakat två: Love Potion No 9 och Mint Hint.

Efter mitt första chokladinlägg fick jag en kommentar från Maria, som skrev om några chokladsorter hon provat och vad hon tyckte om dem. En av dessa var just Conscious, som hon dock inte hade så mycket till övers för. Jag hade då nyligen smakat min första Conscious-kaka, Love Potion No 9, och var beredd att hålla med henne i att detta tyvärr inte var någon höjdare. Den smakade parfymartat blommig, vilket tydligen inte var i min smak, även om jag gillar ros som lukt. Blommigheten kommer från Otto rose och för tankarna till Turkish Delight, som jag inte heller alltid uppskattat (åtminstone inte sådan gjord utanför Turkiet). Har ni smakat Cadburys choklad med Turkish Delight? Brrrr.

Men. 6 bitar är det på en Conscious Chocolate bar. Hälften av dem hade jag kvar av Love Potion No 9 idag, flera veckor efter att jag först beställde den. Så jag ville smaka den igen, ge den en ny chans, och med de riktigt låga förväntningar jag hade måste jag säga att den idag smakade bättre. Ros är fortfarande inte min favoritsmak på choklad, men jag kunde nu känna betydligt fler smaker bakom blommigheten.

Vad som främst är nämnvärt med den här chokladen är dock att den har en helt enastående konsistens. Den är mjuk och riktigt smälter i munnen, på ett ännu härligare sätt Mulu. Den är bland, för att inte säga det bästa jag stött på hittills, så det är värt att prova bara för den sakens skull. Har du problem med rosiga smaker som jag kanske du dock i första hand ska välja en av de andra sorterna.

Trots inledande besvikelse satte jag mig alltså och beställde hem ytterligare en sort. Det kan verka märkligt, men jag hade ju läst om folk som gillar Conscious, som t o m menade att de är de bästa, så någon av de 14 smakerna borde jag väl gilla, resonerade jag. Och ja, envisheten lönade sig. Mint Hint tycker jag riktigt mycket om och skulle gärna köpa igen. Den har en kraftig mintsmak som dröjer sig kvar i munnen länge, efter bara en bit. Den smakar inte precis som, men får mig att tänka på, After Eight, som jag inte ätit på år och dag. Och samma härliga geggiga konsistens som Love Potion No 9.

Conscious choklader har inte mycket till ‘knäck’, som det ibland lyssnas efter vid provning av choklad. Inte heller har de någon direkt blankhet eller lyster på ytan, vilket jag tror har med tempereringen att göra. Det kan ju höra ihop med betoningen på raw i framställningen, men både Pacari och Mulu hade fått till en ganska fin yta (och knäck).

Mellan mina två beställningar verkar Conscious Chocolate ha bytt förpackningar. Den mer naturfärgade skrek kanske inte choklad, men jag tyckte att den var väldigt fin på ett enkelt, renodlat sätt, medan den nya inte säger mig så mycket. Det är inget större fel på den men den känns inte fantastisk nog att motivera bytet, så jag gissar att det har med att göra med att den gamla förpackningen blev för likartad mellan sorterna, så att det var svårt att hålla isär de 14 olika sorterna.

Kanske är det också en fördel att den nya förpackningen nu bara består av ett pappomslag medan den gamla hade både folie och papper. Mindre skräp och kanske mer lättåtervunnet, vem vet. Conscious är ju ‘conscious’ på många andra sätt. Deras mål, skriver de på hemsidan, är att alla ska kunna njuta av deras choklad, oavsett allergier och kostpreferenser. Chokladen görs för hand och i liten skala. Läs mer på consciouschocolate.co.uk. Där kan du också beställa deras choklad. Jag beställde båda mina sorter från Råvarubutiken.se, som verkar vara de första och hittills enda som säljer dem i Sverige, men rätta mig gärna om jag har fel.

Jo, just det: nästa chokladinlägg blir på tema vit råchoklad.

Råchoklad: en utläggning och en uppmaning

Jakten på den perfekta råchokladen fortsätter. Efter att ha känt mig för med uttrycken ‘raw choklad’ och ‘rå-choklad’ tänkte jag den här gången använda mig av ‘råkost-choklad’. Nejdå, verkligen inte. Det låter direkt oaptitligt, så ‘råchoklad’ blir det. Ett par av Conscious Chocolates råchoklad-sorter är det som står på tur. Men om dem blir det först imorgon. Idag några ord om varför jag påbörjade detta systematiska letande.

Det började med en kommentar jag fick på ett av de sista inläggen jag skrev innan jag la ner eaniebloggen (ja den är nerlagd, det ser du väl…). Jag hade skrivit om The Raw Chocolate Shop och fick frågan om vilka råchoklad-sorter jag provat och vilka som var bra. Svaret var ganska enkelt: Booja Boojas tryfflar var bland det godaste inom raw-genren jag smakat, men att bland chokladkakor hade jag ännu inte stött på något som imponerat speciellt. ‘Ärligt talat har jag tyckt bäst om den rawchoklad jag gjort själv’, påstod jag t o m. Utan att låtsas om förmätenheten i ett påstående som detta måste jag ändå tycka att det kan ju – får ju – bara inte vara sant. För även om det är billigare och färskare att snickra ihop egen, så är de flesta av oss sådana att vi gärna och ofta handlar godis på impuls och ute på stan.

Foto: DN

Sverige är den nation i världen där invånarna konsumerar allra mest godis. I genomsnitt 17 kg per person var vi uppe i år 2007. Därefter följer Storbritannien och de flesta av de andra nordiska länderna. Som en jämförelse kan nämnas att USA återfinns först på 8e plats med 11 kg/person -5 hela kg mindre än vad vi svenskar sägs sätta i oss. Siffrorna kommer från boken Godis åt folket, skriven av Thomas Hedlund och André Persson. I den står också att läsa att anledningen till vår myckna godiskonsumtion. Fenomenet bakom – för fenomen-artat framstår det i boken – stavas lösgodis. Vi får t o m ett namn – Christer Forsman – på den smått genialiske entreprenör som överförde systemet från djuraffären han jobbade i, där de sålde kattleksaker och hundsnacks i behållare som svenska folket idag snarast associerar till godis.

Lösgodis är således faktiskt något ganska svenskt (om än inte uteslutande). Jag hade hört det sägas men var inte övertygad, eftersom jag sett liknande varianter utomlands, men efter att ha läst boken står det klart (självklart planeras konceptsspridning över hela världen, eventuellt genom IKEA). Utan Forsman hade vi (eller snarare våra barn) kanske fortfarande stått i kjollen med vår veckopeng och pekat ‘Hur många såna får jag för 10 kronor?’.

Men att vi som nation äter mycket godis ska inte skyllas på en enda man. Det är ett väl inarbetat beteende, en tradition som har många orsaker. Godisförsäljningen har ökat och ökat, trots att hälsomedvetenheten också har gjort det. Vi är mer medvetna men fortsätter att välja mycket onyttigt ändå. Det hela är väldigt komplext och jag ska inte ge mig in i någon diskussion däromkring, utan bara konstatera att godis är en del av vår vardag i väldigt stor utsträckning. Det är för många svårt att vända ryggen och ge upp sötsaker helt.

Oavsett om man kan tala generellt om ett kollektivt beroende eller inte kan man hitta gott om individuella sådana. Och en metod för att ta sig ur beroende och andra mindre önskade ovanor som känns för svåra att ge upp helt är att fråga sig: Vad är ett mindre illa alternativ (till alkohol/choklad/bröd/vad det nu är)? Och det är här råchokladen kommer in. För även om jag inte vågar uppmana till förtäring i den rå kakaons eventuella nyttighets namn, så tror jag på rå choklad som åtminstone mindre onyttig.

Foto: Mulu Chocolate

Det är samtidigt så, att även om godisförsäljningen de senaste åren stabiliserats något och inte längre ökar lika mycket, betyder det inte att godisfabrikörerna gett upp. Istället arbetar de vidare med andra metoder och varianter. Det som jobbas mest med sen några år är enligt Godis åt folket just choklad. Du har säkert liksom jag noterat den något explosionsartade ökningen i chokladutbudet i butikerna. Det är ingen hejd på hur många olika märken och smaker det finns och ständigt dyker nya upp.

Chokladsegmentet anses ännu inte vara mättat. Det är här jag återknyter till början av detta inlägg, där jag utlovade anledningar till mitt råchokladletande och -bloggande, som ju faktiskt innebär att jag sitter och gör (obetald) reklam för olika chokladtillverkare: vore det inte fantastiskt om vi fick vara med och bestämma vilket godis som finns i butikerna, vi raw food-intresserade (och andra hälsomedvetna)? Jag för min del skulle gärna se råa alternativ i godishyllorna, så att jag när sötsuget sätter in har möjlighet att välja ett hälsosammare alternativ utan att behöva vänta på att det skeppas in från England, efter beställning en vecka tidigare.

Önsketänkande? Jag vet inte det. Choklad utforskas som sagt väldigt just nu, och efter en konversation jag hade med en kvinna på Ahlgrens konfektyr förra veckan har jag förstått att raw är det nya stora inom choklad. Jag har anat det själv genom att olika sorter på väldigt kort tid – vi snackar mindre än två månader – dykt upp lite varstans i svenska nätbutiker, både raw- och de som säljer primärt choklad. Och i specialhandeln: Ahlgrens i Lund (och gissningsvis då även den i Malmö) säljer minsann båda Pacaris Raw-kakor!

Så varför inte smida medan järnet är varmt? Vill du se fler rå alternativ bland godiset i din butik, vare sig du handlar på nätet, i specialbutik eller på Konsum, så fråga efter dem. Och när du hittar en sort handla för att prova, för säljer den inte slutar den att tas in. Häng med mig i jakten på den perfekt råchokladen. Det finns faktiskt massor av råchoklad därute. För var sort jag provar skriver jag vad jag tyckte och längst ner i respektive inlägg var den finns att hitta. Så kommentera gärna (kärleksfullt, för att låna Barregrens uttryck, även om du så klart ska tycka vad du vill om chokladen) om det du smakat eller länka till egen blogg, för jag vill veta vad du tycker om chokladen också. Just vad gäller råchoklad verkar meningar från sort till sort gå isär väldigt, så ju fler röster desto bättre.

Foto: Food-Travel

Nej, råchoklad är inte billigt. Kakao tillhör, liksom saffran och guld, de varor som betingat höga priser genom historien. Och att rå varianter alltsomoftast är ännu dyrare vet både du och jag. Du skulle säkert kunna få nära dubbelt så mycket Cloetta för den summa du lägger på råchokladen. Men om priset du betalar då istället är din hälsa?

Eller labba hemma och lansera en svensk råchoklad (möjligtvis inte den första, jag kollar just nu upp ett ev första svenskt märke), det hade varit fantastiskt, tycker jag. Men gör det gärna bra, för det hade varit kul att slippa reservera sig a la ‘Mulu är riktigt god, för att vara en råchoklad’, eller ‘Pacari Raw var faktiskt god’. Det är därför jag fortsätter leta, för att jag vill hitta en godsak som passar mig, och därför jag bloggar om det: för att någonstans kanske jag kan vägleda, kanske t o m bidra till att påverka i positiv riktning..?

Imorgon testar jag Conscious Chocolate. På återseende då.

Värmande favoriter

När senaste snöstormen, säkert inte den sista för säsongen, äntligen bedarrat kommer jag med ett värmande inlägg om hur jag klarar kylan i år när vintern tycks extra lång. Det skrivs mycket om hur raw:isar tar sig igenom vintern; värmande kryddor, tyngre, mer komplex mat, och jag har själv tidigare tipsat om varma koppar te och lyxiga bad. Den här vintern har jag emellertid lyckats hitta en liten extra värmebonus i ett par kompanjoner som följt mig vart jag gått sedan i oktober när jag köpte mitt första par:

Det är kanske inte helt uppenbart vad det är men det ska jag strax tala om. Det är muddar, eller handledsvärmare; vackra, varma och tättsittande konsthantverk från Christina Edursdotter. Det är rent fantastiskt så stor skillnad de gör, och jag kan ärligt talat inte tänka mig att vara utan dem just nu.

Handledsvärmare är ett tips rent allmänt. Det finns säkert gott om olika sorter och de här lär inte vara prismässigt konkurrenskraftiga mot dem du hittar hos H&M, men konsthantverk är konsthantverk (och i det här fallet också ett värmande plagg). De är av jättefin kvalitet. Jag har använt dem i princip var dag sen i höstas och det är knappt att det syns. De är av ull, vilket är ett undantag på veganfronten för mig. Mitt första par köpte jag på Skånekraft i Lund och det andra på Formargruppen i Malmö för 190kr. Det finns också en kortare modell för en tjuga mindre.

Nytt i bokbloppisen

Jag har lagt till två nya böcker i bokbloppisen här till höger på bloggen (se under ‘Sidor’). Det är dels Rory Freedman och Kim Barnouins Skinny Bitch: A No-Nonsense, Tough-Love Guide for Savvy Girls Who Want to Stop Eating Crap and Start Looking Fabulous. Liksom övriga böcker i bloppisen säljs den i begagnat men bra skick. 40 kr + porto kostar den (vikt 235 g).

Andra nytillägget är Lisa Gålmarks Vadå vegan? Handbok för veganer, vegetarianer och andra nyfikna. Lite lätt tilltuffsad i övre hörnen men annars i gott skick. Om du köper någon av mina andra böcker kostar denna dig inget annat än ev extra porto som tillkommer tillsammans med övriga böcker, och vill du bara ha just Vadå vegan? och inget annat tar jag 10 kr + porto (vikt 80 g) för den (den finns även att moocha gratis via BookMooch).

Maila eaniegreenie @ gmail . com om du är intresserad av någon eller några av böckerna.

Söt-sur mango

Ett recept som knappast platsar bland dem jag gjort på temat lokalodlad säsongsmat, men mango vore tufft att leva utan helt…

Ofta med raw food ligger en stor del av färdigheten i att välja bra råvaror. Mango är en långväga gäst och säkert överlägset godast i sitt hemland, men en välvald och mogen ekomango kan vara en nära nog religiös upplevelse. Den är helt underbar att äta som den är och behöver knappast trixas till. Men om du vill ha omväxling eller prova nytt är det här ett gott och enkelt alternativ.

Till 1 mango har jag använt i runda tal 1 msk vardera av citron och mörk agave som jag blandat och rört runt mangobitarna i. Du kan säkerligen även använda lime, ljus agave, honung eller andra alternativ du föredrar eller råkar ha hemma. Jag lät sen mangon ligga och dra i marinaden en 10-15 minuter, innan jag rörde runt en sista gång, fiskade upp dem och strösslade lite kokos på toppen. För lite kraftigare sötsyra är det bara att behålla marinaden under avnjutandet.