Camden calling

Gamla läsare är nog redan väl medvetna om min förkärlek för England. Jag kan inte enkelt förklara vad det är med detta land som är mig så kärt, men maten, utbudet och den öppenhet jag mött utgör stora delar. Trots det har jag faktiskt aldrig testat raw-faktorn i landet. Det var så pass länge sedan jag besökte London sist att jag hade dålig koll på vad som fanns, och när jag var i Brighton senast fanns inte Manna. Rawchokladen från Infinity Foods överlevde dock inte länge…

Brighton, som jag tänkte återvända till senare, är på ytan en storstad (med svenska mått mätt) som många andra. Kuststad med klassisk pir (pirer för inte så länge sen), i storlek med Malmö, men med en öppensinnighet och magi som gräver sig in under huden hos den som stannar och ger stan en chans.

London är nog inte heller för alla. Miljonstad, smutsigt, kaos. Jag älskar det, åtminstone som tillfällig besökare. Tänk om jag haft Planet Organic eller Whole Foods runt hörnet…

Först på listan i raw-London torde kanske Saf stå, följt av VitaOrganic, Dragonfly Wholefoods, Bonnington Cafe m fl. Men dem tänkte jag inte skriva om för dem vet jag inte mer om än vad jag läst i Get Fresh Magazine och på deras respektive hemsidor. I ett försökt att få mitt resesällskap välvilligt inställd till raw lät jag nämligen henne välja bland alternativen på min (långa) lista. Hon valde Inspiral Lounge i Camden.

Ja, allt kunde vi ju i vilket fall inte hinna med, och då hade jag ju Saf och de andra att se fram emot vid nästa besök. Dessutom hade jag läst på hos Pierre och fått upp intresset för detta ställe. Så vi begav oss, trötta efter en heldag rotandes på Spitalfield Market och i vintagebutikerna på Brick Lane, vidare ut till Camden. Och fick (valde) mycket gott att äta. (Se foto ovan) Och dricka. Resans första gröna shot. Jag hade kunnat skriva en lovsång till vetegräs, men låter bli, för allas bästa.

Det här var en mycket trevlig måltid; färsk, fräsch, god och energigivande. Den bestod av ett hopplock av de raw-rätter de hade att välja mellan den dagen. De hade därutöver mycket annat gott som vi inte fick provat (nästa gång…). Ett väldigt mysigt ställe med skön atmosfär. Passar perfekt i Camden. I vanlig ordning fick jag inte tagit några interiörbilder, så nedanstående är lånad från Inspiral Lounges hemsida.

Men det här var faktiskt inte dagens eller resans första raw food. Den hittade jag bland stånden på Spitalfield Market. Det var också en god upplevelse. Fortsättning följer…

Raw-liv inom räckhåll

Hallå därute, är det nån där? Någon liten läsare kvar, tro? Tveksamt kanske så här långt in i tystnaden, men jag hoppas ändå det för här kommer jag med en extra special report.

I väntan på att raw-livet kickstartar i Sverige (ni vet vilka ni är. No pressure, vi kan vänta lite) finns det nämligen godsaker och inspiration på ganska nära håll. Visst finns det små raw-inslag och veganska oaser om man letar också i vårt eget kära land, i storstäderna framför allt, och i grannländerna, men för en varierad och omväxlande raw-tillvaro rekommenderar jag en liten inspirationstur till lovely England. Det må kännas lite långt borta, men det ÄR ganska nära, och inte så jobbigt att ta sig till, vare sig man väljer flyg, båt eller buss (eller tåg eller bil, men dem har jag mindre erfarenhet av till detta land). Och det är kanske inte är New York eller LA, men letar man finns det riktigt mycket raw och veganskt att upptäcka och njuta av i London med omnejd, ska ni se.

5 ynka dagar hade jag på mig att släpa mig och mitt mindre rawintresserade, men trots det öpensinnade resesällskap runt storstan och vidare ner på sydkusten till ett galet stormigt, men i mina ögon alltid underbart Brighton. Vi hann inte allt jag skulle velat (jag vill alltid massor); jag fick ta lite hänsyn till min vän också, och så klart spara lite till nästa visit. Men en del ställen fick jag besökt och andra återbesökt, lite mat fick jag smugglat hem, och om det tänkte jag skriva i ett par inlägg framöver. Jag hoppas att jag kan dela med mig lite av den pepp och ivriga inspiration jag samlat på mig på resan. Kan knappast skada så här i höstrusket!

From eanie with love

The time has come, the Walrus said…

Jag är ingen citatmänniska, men Lewis Carrolls valross dyker upp i mitt huvud då och då. Jag hör orden i mitt inre och vet att något är på väg att bli något annat. En lösryckt fras bland andra som inte alls platsar här egentligen. Vad tiden är kommen för för valrossen är To talk of many things; för mig är det dags att stop talking of many things.

Det verkar som att livet förser mig med nya väderstreck att spana mot. Raw food är på frammarsch och snart öppnar det första svenska raw-caféet. Raw-rätter börjar så smått dyka upp på vego-ställena och IKEA (IKEA!) serverar raw food-buffé i personalmatsalen. Jag hittar alltfler nya svenska raw-bloggar, och det känns som att den här bloggen också mer eller mindre fullgjort det personliga syfte jag gav den. eaniegreenie går i ide.

Vad väntar näst? Jag vet inte just nu. Vi ses säkert igen, kanske i verkligheten, på Vegeriet, på Astrid eller Kiviks lilla råa? Det hoppas jag.

Tack för mig! Tack för att ni läst och kommenterat.

Och trevlig raw food-höst!

xxx

Raw food-lunch i Malmö

Snabb rapport från dagens raw-lunch på Astrid och aporna: Kök innan jag ger mig av för att fira systers f-dag. Vackert och välsmakande:

Råkostsallad på groddade röda linser och mungbönor, råriven rödkål, morot och palsternacka, serverad på salladsbädd, samt med tomat och guacamoleliknande röra. Kanske var citron i någon variant också inblandad; jag var inte genomtänkt nog att fråga, så jag har gissat ingredienser efter utseende och smak.

Enkelt och gott. Ja, jag har ätit mer avancerade varianter ute och i mitt eget kök, men det här var fräscht och vackert och serveras på restaurang i Sverige, i min närhet, en lördag när jag är ledig, och för ynka 59:-. Kanske ett frökex eller liknande till, men annars two thumbs up! Mysig lunchträff och trevligt sällskap (trots crazy ladyn).

Raw tattoos?

Nja, kanske inte, men veganska tatts finns. Och så klart en nätsida ägnad åt saken: Vegantattoos for, by and on vegans. Kanske överkurs, men som med många andra färgämnen är det inte omöjligt att delar, om än pyttemängder, kommer från djur. Och jag tror visst det övas på döda djur-(och människo-)hudar vid upplärning.

Men hur är det med raw: finns det en raw-aspekt på tatueringar? Jag menar naturligtvis inte att man skulle tatuera tungan eller fundera över huruvida bläcket blivit upphettat under tillverkningen, men finns det ett raw-food-som-livsstil(/hälso)-perspektiv på livstidslång kroppskonst? Ännu mer överkurs?

En butik full av raw choklad…

…kan det vara sant?! Oooh yes. Check dis and drool. En dryg vecka för leverans och inte så farligt dyrt porto heller. Beroende på hur mycket man beställer så klart… ;)

Bonobo’s – snabbmat på rawfoodska

Då var turen kommen till mitt avslutande restaurangtips för besökare till NYC: Bonobo’s Vegetarian vid Madison Square Park.

Det finns många fina vegan- och raw food-ställen i NYC och USA (och världen) i övrigt, men den här förtjänar absolut ett omnämnande. Jag har ju avsvurit mig uttryck som ‘favorit’ så jag ska inte använda det, och andra som besökt Bonobo’s skulle kanske i vilket fall förundra sig över varför jag använt det över huvud taget. Det är nämligen inget Pure Food and Wine det här, inget Grezzo eller Juliano’s Raw (som jag föreställer mig den senare). Bonobo’s är i helt andra änden av spektrat. Och det är det jag gillar. Det är så enkelt, så snabbt och så gott. Och inte väldigt dyrt heller. Allt en simple gal kan önska!

För en gångs skull är det också ett grundligt baserat omdöme: vi har ätit Bonobo’s-mat 2-3 gånger per NYC-besök de senaste resorna, medan jag besökt många av de andra ställena jag nämnt endast en eller ett par gånger. Bonobo’s är raw food i fast food-tappning. Fast food/snabbmat ger alltsomoftast bad vibes, men tänk så behändigt om The Golden Arches istället vore horisontella – ett gyllene B – och att det som serverades var nyttigt? En världsövertagande kedja av den sorten hade varit svårare att beklaga sig över än McEvil. Och varför inte? Varför anammar ingen modig själ raw food som snabbmats-konceptet och tar över världen?

Nåväl, Bonobo’s: du kommer in och till höger möter dig en disk och leende personal. Bakom dem en tavla som kungör dagens valmöjligheter (delvis verkar det vara ett fast koncept, delvis rätter som byts ut), framför, vad som enkelt skulle kunna beskrivas som en salladsbar. Min favorit har blivit att peka ut sallader och groddar jag vill ha i min blandning, smakprova (allt får smakprovas) och välja en nötbiff – för att jag gillar sådana – följt av val av dressing som mer distinkt differentierar sallad-nötbiffskombon från den jag åt någon dag tidigare (det finns andra valmöjligheter för sådana som inte kört fast..). Och så en flaska färsk young thai coconut water ur disken bakom dig. Allt på bricka och sen gå och sätta sig i lokalen alt ta med till hotell eller närmaste park (beroende på årstid).

Nej, det är inte en lika mysig lokal som tidigarenämnda gourmet-raw-ställen, och nej, inget luxuöst ekologiskt vin. Och inte heller samma pris. Och – tror jag – inte lika komplicerat för magen att hantera. Bonobo-mat! Vi delar ju tydligen till 99% samma DNA*.

Det här gillar jag. Det här önskar jag mig i julklapp, födelsedagspresent och allt annat som kan komma min väg de närmaste åren. Tänk att ha det här som lunchalternativ, istället för dem man har nu om man ogenomtänkt råkar befinna sig hungrig och oplanerad på stan. Att jag sedan önskar mig gourmetraw-ställen också, OCH att vanliga restauranger ska börja ha veganska och raw-alternativ på sina menyer, det är bara bevis på min giriga vill-ha-allt-nu-natur. Men drömma får man väl?

ps. man skulle tro att jag har foton, men nej…

Ett glas rött?

På en av våra små raw-träffar här nere i södern diskuterade vi vin och alkohol ur raw-synvinkel. Det är något jag funderat en del över själv, eftersom det inte verkar finnas något enkelt svar. Det är lite som med te, att en del tycker att det är ok, medan andra mer hardcore inte dricker ens det. Vad gäller alkohol är gruppen som håller sig undan det möjligen något större (all alkohol ska för den delen inte likställas). Hälsoskäl anges allt som oftast, medan andra menar att ett glas rött då och då snarast är fördelaktigt för hälsan. Jag har hört detta argumenteras fram och tillbaka och tänkte inte gå in på just det. Själv gillar jag ett glas då och då, och föredrar då ekologiskt rött.

I vanlig ordning är ev upphettning en aspekt. Te är ju oftast (men inte alltid) upphettat som dryck, eller redan tidigare under torkningsprocessen av bladen. Alkohol – vin, sake och öl är väl de som oftast finns på raw-ställenas drinklistor – drickes mer eller mindre svala/rumstempererade (viss sake kan förvisso upphettas), så gradtalet av intresse här är snarast det under tillverkning, men även tillverkningsprocessen i övrigt spelar in.

Men hur bra koll har jag som amatör på den? (fråga mig om Islay Whisky istället) I Sverige krävs inte ens innehållsförteckning på flaskorna och man får leka Sherlock för att ens hitta veganska dryckesalternativ. Att lista ut något om respektive sorts tillverkning är ytterligare klurigt och tidskrävande. Så enkelt om dryck, och för den delen även mat, kunde märkas, inte bara med Vegan-märket (brukar vara en solros utomlands, men vet inte om vi – ännu, måste jag ju hoppfullt skriva – har någon officiell symbol och märkningspraxis i Sverige?) utan även ett Raw-märke. Det vore nåt! Det är up for grabs, så vilken symbol vill vi i så fall ha? Vad sammanfattar raw food i en symbol?

Det är klart att man kan ta reda på saker och gräva, om man verkligen vill komma till botten med saken. Men det finns så många saker man vill veta mer om, så många områden att gräva i. Då är det himla trevligt när hjälp bara trillar in i form av ett blogginlägg. Här, hos Raw Epicurean, kan du läsa mer om ekologiskt och raw vin. Inlägget handlar specifikt om Frey Organic Wine, men innehåller en hel del intressant i övrigt om vin. (Vet inte om jag ska hålla med om att ”wine is obviously vegetarian” dock när en del av dem innehåller ämnen från äggvita, fisk mm.)

Och här kan du läsa blogginlägg om sake och framställningen av den. Missa inte raw food-inläggen när du ändå är där.